Huvudpersonen bakom statyns tillkomst

I ett tidigare blogginlägg med rubriken "Sundsvalls centrum" omnämns statyn över stans grundare kung Gustaf II Adolf på Stora Torget i Sundsvall.
Viktigaste donatorn till den var ombudsmannen Thure Reinhold Thuresson.


Jag hittade idag på nätet en dödsruna över honom i Sundsvalls Posten av den 21/6 1918:

"Dödskorset ristas I dag ånyo över en av vårt samhälles mest framstående och bemärkta män. Ett sedan några dagar med växande visshet väntat dödsbud har tidigt i dag på morgonen ingått, mälande att direktören Thure Reinhold Thuresson i natt avlidit i sitt hem härstädes, där han som bekant sedan ett par veckor legat svårt sjuk. Dödsfallet inträffade lugnt och stilla kl. halv 12.

Med direktör Thuressons frånfälle har Sundsvalls samhälle förlorat en av sina främsta ledande personligheter under de senaste fyra decennierna och en av dem, som under de prövande och arbetsfyllda trettio åren efter den stora stadsbranden 1888 gjort den drygaste insatsen i det därunder pågående återuppbyggnadsverket. Hans gärning som medborgare i Sundsvall har också för alla tider med heder befäst hans namn i detta samhälles annaler.

Den livsgärning, som ligger inom direktör Thuressons verksamhetsår i Sundsvall, kan uppdelas på två huvudlinier: affärsmannens och kommunalmannens. Torra siffror kunna ibland tala ett mycket vältaligt språk och detta är i fullaste mått fallet med dem, vi här anföra rörande den nu avlidne.

Dir. Thuresson var född i Varberg 16 juli 1843. Han skulle alltså om blott ett par veckor firat sin sjuttiofemte födelsedag. Efter att ha genomgått Göteborgs gymnasium, blev han student i Lund 1863. Följande år ingick han som e.o. tjänsteman i landsstaten i Göteborg och antogs samma år till e.o. kontorsskrivare i k. postverket samt tjänstgjorde såsom sådan vid postkontoret i Göteborg med undantag av sommaren 1866, då han var t.f. postmästare i Uddevalla. I mars 1868 utnämdes han till kontorsskrivare i postverket med rätt att välja mellan Lindköpings och Sundsvalls postkontor. Han valde det senare och tjänstgjorde här dels som kontorsskrivare och dels som t.f. postmästare, tills han på grund av andra uppdrag fann sig föranlåten att 1874 begära sitt afsked ur postverkets tjänst.

Under tiden hade han nämligen mottagit förtroendeuppdragen, 1870 att vara ombudsman för Ljunga älvs och Gimåns flottningsbolag och 1872 att likaledes var ombudsman för Sundsvalls bogseringsbolag. 1876 blev han ombudsman även för Indals älvs flottningskompani.

1891 blev Thuresson direktör för Sundsvall-Vasa ångfartygsaktiebolag och samma år ingick han i styrelsen för Hudiksvalls trävaruaktiebolag, vars ordförande han blev 1900. År 1903 blev han även ordförande i styrelsen för Iggesunds burks aktiebolag. Åtskilliga av dessa uppdrag har han sedermera under årens lopp frånträtt men flere av dem fullgjorde han ännu vid sin död. Han var dessutom fortfarande ledamot i styrelserna för Sunds aktiebolag, J. A. Enhörnings träv.-a.-bol., Sundsvalls enskilda bank, Boktryckeriaktiebolaget i Sundsvall samt Sundsvalls ölbryggeriaktiebolag.

Inom Sundsvalls kommun har hr Thuresson haft en mängd förtroende uppdrag. År 1885 blef han ledamot i stadsfullmäktige och kvarstod som sådan till 1911, då ha på grund av tilltagande hörselsvaghet avgick. Han var vidare i många år stadsrevisor och i sex år ledamot av drätselkammaren. Då stadsfullmäktige 1894 beslöto tillsätta ett beredningsutskott, invaldes han i detsamma och utsågs till dess vice ordf. samt blev 1898 dess ordförande. Därjämte var han ännu ledamot i byggnadsnämden. Ett par perioder representerade han staden i landstinget och vid riksdagsvalet 1903 var han uppställd som det moderata partiets kandidat, ehuru han dock ej nådde nödig majoritet för att bli vald.

Av allmänna uppdrag utom samhället må nämnas, att Thuresson åren 1889-1890 var ledamot i styrelsen för den stora brobyggnaden över Indalsälven vid Berge, vilken utfördes av Indals älvs flottningskompani, samt medlem av styrelsen för ombyggande av allmänna landsvägen från Njurunda kyrka till Skönsgränsen.

Det är ej svårt att föreställa sig vilket mått av arbetsenergi och förmåga alla dessa uppdrag av olika art måste ha kräft. Och dock är det icke på långt när alla, som under årens lopp kommit på den avlidnes lott, utan de utgöra blott en axplockning ur den långa raden. Men han har haft axlar starka nog att uppbära dem alla.

När Thuresson, som ovan nämts, som nyutnämd kontorsskrivare i posten hade att välja mellan Lindköpings och Sundsvalls postkontor och därvid valde det senare, skedde det helt visst på den grund att det var honom tydligt att här uppe fanns öppen vidd för hans energi och arbetsförmåga, och av de sedermera gångna årens resultat framgår ock, att han härutinnan dömde rätt. Det är huvudsakligen inom trävaruindustrien och sjöfartsnäringen hans verksamhet på detta område gjort sig gällande, och vi vilja beträffande denna senare här endast erinra om den insats han gjorde för uppryckningen av den norrländska kustfarten, då på hans initiativ år 1899 stiftades Norrlands ångfartygsrederiförening, vars ordförande han i flere år var.

Han verksamhet som kommunalman var, som ovan nämdes, omfattande och långvarig. Här utvecklade Thuresson samma restlösa energi, som på andra områden, och nådde också inom vår kommunala representation en ledande ställning. Hans klara huvud och praktiska insikter gjorde sig uppenbara i varje fråga, liksom hans klara, på sak gående anföranden städse bland fullmäktige funno uppmärksamt öra. Om hans intresserade och samvetsgranna arbete inom utskott och komitéer finnes blott en mening.

Den avlidnes allt omfattande intresse sträckte sig även till det politiska fältet, där han också nedlade ett värdefullt arbete. En storvulen, brinnande fosterlandskänsla präglade främst hans åskådning och tog sig uttryck ej blott i anslående och lyckligt formade anförande vid mer eller mindre sollenna tillfällen utan ock i handling. Ett utslag i handling av denna hans fosterlandskänsla var den storartade gåva av stadens grundläggares, konung Gustaf II Adolf, staty, som han för några år sedan överlämnade till sundsvalls stad och som pryder dess stora torg.

Av yttre utmärkelser hade Thuresson hedrats med Nordstjärne- och Vasaordnarna.

Thuresson var som enskild person enkel och flärdlös, vänlig och tillmötesgående mot alla. En god hälsa och ett oförbränneligt jämt humör buru honom lätt över många av livets ledsamheter. Genom sparsamhet, klok omtanke och väl genomförda affärsspekulationer förvärvade han en betydande förmögenhet och torde vid sin död vara samhällets burgnaste man.

Närmast sörjes den hänsovne, vars maka redan för några år sedan avled, av en dotter, Thora, gift med förvaltaren L. Vallerstedt härstädes, och fem söner, av hvilka Axel är kapten vid Södermanlands regemente, Elis civilingeniör och kapten vid väg- och vattenbyggnadskåren, Ragnar affärsman i Sundsvall, Bertil e.o. hovrättsnotarie och Valter löjtnant i k. flottan.

Sundsvalls samhälle sörjer i Thure Reinhold Thuresson en god och nyttig medborgare, som på ett otal områden hängivet och offervilligt ställt sig till dess tjänst och där utfört ett dugande och gagnande arbete. Med tacksamhet skall också hans minne vårdas.

Må det till sist tillåtas Sundsvalls-posten att med djup tacksamhet betyga den avlidnes aldrig svikande intresse i råd som dåd i hans egenskap av ordförande i styrelsen för tidningens förlags aktiebolag.".

Anm.: Thureson bodde vid Nytorget.
------

Wikipedia:
Harald Sörensen-Ringi, född 1872, död 1912 var en svensk konstnär. Harald Sörensen-Ringi kom från Byn i Sköns församling i Västernorrland. Han gick i lära hos Per Hasselberg, senare studerade konst han i Paris.

Till Sörensen-Ringis mest kända verk hör Gustav Adolfstatyn i Sundsvall.