Det lutar åt en rättsskandal av oanat mått: Tomas Quick. Vi som vill tro, och har trott på just svensk rättvisa ryggar mycket besvikna tillbaka.Förre överåklagaren Christer van der Kwast har gått i pension, men han behöver väl inte vara tyst för det?
Jag har varit på rättegångar (åhörare) och upplevt hans "tuffhet" även i rättssals-korridorerna. Andra inblandade jurister har visat ett mänskligt ansikte i korridorerna; man har där som åhörare kunnat fråga om man funderat över något, och på det sättet kunnat förkovrat sig i aktuellt fall, och det svåra ämnet juridik. Kanske unikt för Sverige, men sympatiskt och helt liggande i tiden. Men Christer van der Kwast har avfärdat "sketna åhörare" och uppträtt som att han trott sig leva på 1800-talet. Som en slags övermänniska. Detta är min ytterst lilla, men ändå för mig värdefulla iaktagelse. Jag kan ha helt fel, då ber jag om ursäkt. Mitt summering blir i alla fall: förre överåklagaren Christer van der Kwasts tysthet nu är skumt. Så kommer jag att tycka så länge han, i mitt tycke fegt håller sig undan. Bryter han tystnaden kan jag tvingas till ursäkter; vilket jag egentligen hoppas på. Att han som överåklagare inte visat upp ett mänskligt ansikte i rättssalarnas korridorer kanske bör anses vara rätt även i modern tid (och en petitess för en del). En sketen åhörare skall buga sig djupt inför honom, den höga juristen med det respektingivande namnet. Vad spelar det för roll om åhöraren då inom sig kommer att se djupt ner på "övermänniskan"?
