"Gastkramande". Martin Nyström i DN och ger högsta betyg till Göteborgs symfoniker med Cristoph Eschenbach som dirigent (Göteborgs konserthus häromdagen). "Här fanns den flämtande passionen, de pulsförhöjande tjurrusningarna och de kolossala käftsmällarna som får allt att svartna. Men också den magiska stillheten där allt som sägs tycks bli besvarat istället för att bli motsagt eller bortstött. En på gränsen till ohållbar spännvidd som i finalen fick himlen att höjas och avgrunden att djupna bortom det föreställningsbra".
Även Wiener Symfoniker med Bernstein blir omvälvande.
Ur programblad (Berwaldhallen): Sommaren 1903 är Gustav Mahler av allt att döma mycket lycklig. Han är en berömd, framgångsrik dirigent och har nyss gift sig med Alma Schindler (bilden [från nätet]). Parets andra dotter är på väg. Mitt under denna till synes idylliska tid påbörjar han ett av sina mörkaste verk – den oförsonliga Symfoni nr 6 a-moll, ibland kallad ”den tragiska”. Mahlers symfoniska skapande grundar sig på klassisk form. Hans verk spänner över ett brett känsloregister och omfamnar de stora livsfrågorna. Sjätte symfonin, som framfördes för första gången i Essen den 27 maj 1906, är till formen en av de mest konventionella. Första satsen har, likt många av Mahlers förstasatser, en tydlig marschkaraktär. En bit in i satsen hörs den flyktigt lekfulla melodi som brukar kallas Almatemat – det var enligt Alma själv hans försök att porträttera henne i musik. Andantet utgör en vilopaus ifrån verkets i övrigt brutala intensitet; i scherzot återvänder första satsens kärva marschrytmer. Den ofantliga finalsatsen präglas av ödesmättad dramatik och slits mellan otaliga tempon och stämningar. Satsen perforerades från början av tre ekande hammarslag, men i en revidering strök Mahler det sista av dessa tre. Han ändrade sig också rörande ordningen på verkets mellansatser – ursprungligen publicerades symfonin med scherzot som andra sats och andantet som tredje, men Mahler kom senare att framföra verket med andantet först, följt av scherzot. Idag varierar både satsordning och antal hammarslag mellan olika framföranden. Satsen mynnar i totalt mörker – sexan är den enda av Mahlers symfonier som slutar i moll.
