Stig Östlund

söndag, december 11, 2011

A O Wallenberg

Den mäktiga industriella dynastin Wallenbergarna (fortfarande med inflytande). Konstigt nog har jag aldrig känt avundsjuka utan bara en äkta beundran över att man så smart kunnat ta till vara alla chanser som har erbjudits. Jag tänker på imperiets grundare, f.d. sjömannen André Oscar, född den 19 november 1816, samma dag som en total solförmörkelse kunde ses i födelsestaden Linköping. Mitt råd till kvinnor som önskar sitt barn en rejäl framgång i livet är att leta fram en partner som under en kortare tid år har varit chef för ett båtsmanskompani i Sundsvall båtsmanstorp [ kanske besökte han också båtsmanstorpet på Hemmanet (Sundsvall) ] och vars far, liksom André Oscars far Marcus, är biskop, har översatt Illiaden och Odysséen ochsom dessutom har deltagit i arbete med att omsätta Montesquieus relativisitiska klimatlära i praktisk vetenskap; samt att förbereda så gott det går att föda barnet samma dag som en total solförmörkelse kan ses. Allvarligt talat, det blir rätt så svårt. Men att få fram en ny stor industriell dynasti s k a inte vara lätt. Det har André Oscar Wallenberg bevisat, han som första gången såg dagens ljus när det var solförmörkelse.

Anm.: Den klassiska klimatläran lanserades av Montesquieu i "Om lagarnas anda" 1748. Boken innehåller en fysiologisk teori som på ett systematiskt sätt förklarar hur klimatet verkar och varför olika egenskaper, dygder och sjukdomar existerar i vissa klimat men inte i andra. Enligt Montesquieu drar kylan samman kroppens fibrer, vilket förhöjer elasticiteten och förbättrar blodcirkulationen. Detta innebär att människor från kyliga områden blir friska, starka och modiga. I förlängningen alstrar dessa egenskaper frihetliga styrelseskick. Montesquieu hade därmed framställt en fastare och mer stringent teori om exakt hur klimatet inverkade på människan. Däri låg hans viktiga insats. Ämnesvalet som sådant var dock föga originellt. Förhållandet mellan klimat och nationalkaraktär diskuterades av en rad filosofer och vetenskapsmän i mitten av 1700-talet. Klimatläran har aldrig varit så aktuell som då. Egentligen är det ohistoriskt att använda bestämd form singularis - i själva verket florerade mängder av olika klimatläror. En stor stridsfråga gällde om nationalkaraktärer skapades av "fysiska" eller "moraliska" orsaker. Var det klimatet eller kulturella traditioner som formade människan? Montesquieus linje stöddes av flera efterföljare, men många av tidens auktoriteter förhöll sig skeptiska till klimatets påstådda inverkan. Till dessa hörde Helvétius och d'Holbach, men framför allt David Hume, som i sin essä "Of national characters" systematiskt vederlade klimatläran./Dagens Nyheter

Bloggarkiv