Att förändringar i klimatet påverkar vegetationen och att vegetationen i sin tur påverkar klimatet börjar uppmärksammas allt mer. Trots det har man hittills inte tagit hänsyn till vegetationsförändringar i klimatmodellerna. Anna Wramneby, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet, har för första gången kopplat samman två regionala beräkningsmodeller för vegetation och klimat. På så sätt har hon kunnat identifiera tre så kallade hotspots – områden där växterna kommer att ha en påtaglig inverkan på klimatet i framtiden.
– Våra resultat visar att det finns en stark återkoppling mellan vegetation och klimat. Men den ser olika ut beroende på var du befinner dig och vilken årstid det är, säger Anna Wramneby.
I fjällkedjan i norra Sverige, till exempel, förväntas skogen breda ut sig som en följd av ett varmare klimat. Under vintern och våren reflekteras då mindre solinstrålning tillbaka ut i atmosfären jämfört med de tidigare vita snötäckta ytorna. Skogen bidrar därmed till att jorden värms upp ytterligare.
I centrala Europa och Medelhavsregionen är situationen en annan. Här är det framförallt vattentillgången som påverkar vegetationen. I centrala Europa finns tillräckligt med vatten för att vegetationen ska kunna dra nytta av de ökande koldioxidhalterna i luften. När tillväxten ökar, ökar också vattenavgången från växterna och marken, vilket leder till att luften kyls av. På så sätt dämpar vegetationen uppvärmningen.
I Medelhavsregionen, däremot, leder en högre temperatur till att vegetationens tillväxt och utbredning minskar. Detta eftersom nederbörden är så låg under sommarmånaderna att vattentillgången blir starkt begränsande för vegetationen. Vattenavgången från växter och mark minskar då och den avkylningseffekt som kan ses i centrala Europa uteblir. Istället bidrar vegetationen till uppvärmning av luften.
– Det här visar att vegetationen är betydelsefull och att det inte räcker att använda traditionella globala klimatmodeller när vi vill göra prediktioner för framtiden, säger Anna Wramneby.
Även om resultaten från de kopplade beräkningarna med regionala modeller liknar de mer traditionella, förstärker eller dämpar vegetationen tendenserna. Eftersom vegetationsförändringar verkar på den regionala skalan fångas de inte upp av de globala modellerna.
Anna Wramnebys förhoppning är att resultaten, och användningen av de kopplade regionala modellerna, ska leda till förbättrade möjligheter att planera för hur klimatförändringen ska kunna hanteras.
– Det här kan hjälpa till att visa vad man ska lägga krutet på, säger hon och ger som exempel att en ökad andel skog i mellersta Europa enligt hennes resultat skulle kunna vara gynnsamt ur ett klimatförändringsperspektiv.
Målsättningen är att i framtiden använda modellerna just på detta sätt - för att studera hur olika typer av markanvändning påverkar klimatet. Nästa steg är att utveckla modellerna så att de kan användas i andra områden, till exempel i Afrika.
– Jag förväntar mig en ganska stark återkoppling där eftersom både klimat och vegetation varierar väldigt mycket över kontinenten, säger Anna Wramneby.
Anna Wramnebys resultat har väckt stor uppmärksamhet i omvärlden och har nyligen utnämnts till ”AGU Spotlight Research”, vilket är American Geophysical Union:s sätt att lyfta fram ny, anmärkningsvärd och intressant forskning.
