Vi måste göra mer för människor med depression
Publicerad: 2019-03-04 07:00 Skriven av: Susann Porter
Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Dela:
DelaMailSkriv ut
Depression orsakar stort lidande för individen och utgör en stor ekonomisk belastning för samhället genom höga sjukskrivningstal. Egenmakt (empowerment) är en faktor som har visat sig minska depressiva symtom och leda till högre livskvalitet, medan maktlöshet som kan ses i brist på egenkontroll och inflytande har visat sig leda till sämre hälsa.
“Det behövs ett långsiktigt fokus från politiker att implementera de forskarresultat som framkommer.”
I en artikel publicerad i Nordic Journal of Psychiatry 2018 har jag och Ulrika Bejerholm, professor i psykiatrisk hälso-och sjukvårdsforskning vid Lunds universitet, redovisat resultaten av en randomiserad kontrollerad studie där två arbetsinriktade metoder jämförts med avseende på depression och egenmakt. Människor med depression som var långtidssjukskrivna och samtidigt arbetslösa var inkluderade.
Deltagarna delades slumpvis in i två grupper. I den ena gruppen användes den traditionella stegvisa metoden som är den allra vanligast i Sverige, där det primära målet är att minska symtomen av depressionen och sedan stegvis slussa ut människorna i olika typer av bidragsarbete. Olika aktörer som sjukvården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är inblandade. I vårt forskningsarbete har vi sett att fokus med denna metod oftast hamnar på individens funktionsnedsättning istället för hens styrkor, och att stora brister i samordningen mellan insatserna har rapporterats.
Den andra gruppen deltog i den nyutvecklade metoden Individual enabling and support, IES, som är speciellt framtagen för människor med depression. IES utgår från supported employment-metoden för personer med psykisk ohälsa och integrerar motiverande, kognitiva och tidsanvändningsstrategier. Där arbetar en arbetsspecialist personcentrerat med fokus på vad individen vill, dennes intressen och tidigare erfarenheter och samordnar insatsen med myndigheter och arbetsgivare. Individen behöver inte vara symtomfri innan man söker arbete. Vård och arbetssökande integreras och arbete söks på den reguljära arbetsmarknaden.
Resultatet från studien visade att efter tolv månaders intervention hade IES-deltagarna signifikant ökat sin känsla av egenmakt och minskat de depressiva symtomen. Detta resultat kunde inte ses hos deltagarna i den traditionella stegvisa metoden.
I en annan artikel om IES, publicerad i Journal of Affective Disorders 2017, har även utfallsmåttet arbete studerats. Det resultatet visade att det bland IES-deltagarna var en betydligt högre andel som gick ut i arbete efter tolv månaders intervention i jämförelse med den traditionella stegvisa metoden (42,4 procent jämfört med 4 procent). Trots de goda resultaten av IES används metoden inte i Sverige i dag.
Som forskare inom psykisk hälsa känner jag en frustration när forskningsresultat inte kommer människor i samhället tillgodo. Många orsaker kan ligga till grund för detta, men det behövs ett långsiktigt fokus från politiker att implementera de forskarresultat som framkommer.
Jag tycker att det är ovärdigt av ett land som Sverige att inte göra mer för denna enormt stora grupp av människor med depression som är utanför arbetsmarknaden och jag efterfrågar ett större samarbete mellan forskare och beslutsfattare.
