Varning för biobesök

Jag såg den svenska filmen ”Morran och Tobias” häromdagen.
Mitt betyg: den sämsta film jag har sett under de senaste deceniierna.

Hillary Clinton’s use of email

What happens now?

In the coming days, the F.B.I. will begin conducting a smaller version of the larger investigation it completed in July. Agents will go through the emails found on the laptop to determine whether they contain classified information.

If so, the bureau will again look at the question of whether anyone intentionally committed a crime. Clinton campaign officials have said that Ms. Abedin gave the authorities all of the electronic devices that she believed had work-related emails on them. Many of the newly discovered messages are likely to be duplicates of others that the F.B.I. has already examined, investigators say. The review will be conducted by the same Washington-based F.B.I. agents who led the investigation into Mrs. Clinton’s emails. F.B.I. agents are all but certain that it will not be completed by Election Day, and believe it will take at least several weeks.

Neither Justice Department officials nor F.B.I. agents say they know what to expect from Mr. Comey over the coming days. Normally, investigations are conducted secretly, but Mr. Comey’s public remarks have opened him up to demands from both campaigns that he make as much information public as possible as soon as it is available.

The Top 100 Most Damaging Wikileaks (so far)

-->www.mostdamagingwikileaks.com/

Inte att förglömma

Det stora antalet asylsökande innebär en stor utmaning för hälso- och sjukvården. Samtidigt får inte alla asylsökande den vård de har rätt till, konstaterar Socialstyrelsen i en ny rapport.
Publicerad: 2016-10-28 11:51 Skriven av: TT

Störst är utmaningarna inom bland annat primärvård, mödravård, förlossningsvård, barnpsykiatri och tandvården, skriver myndigheten.
”Det är områden där situationen redan innan var ansträngd, bland annat på grund av personalbrist”, säger utredaren Viktoria Svensson i ett pressmeddelande.

Lång tid i luften

Lång tid i luften

Vad innehåller tonfiskburken?

--> (klicka) Vad innehåller tonfiskburken?: Tonfisk är en av världens mest populära fisk. Baksidan av den enorma populariteten är oansvarigt fiske och bestånd som är på väg mot utrotning. Den här guiden hjälper dig att välja hållbart i butiken.

Affärerna på bostadsmarknaden rullar på, trots vissa nationalekonomers oroliga prat om att priserna är ohållbara i längden. Klart är att oron inte delas av branschens egna experter. De är övertygade om att bostäderna i Sverige generellt är rätt värderade.

 Sön, 08.08

– Man har haft fel om en bostadsbubbla i över 20 år och har det nu också, säger Lennart Weiss, socialdemokratisk debattör samt kommersiell direktör i bygg- och fastighetsbolaget Veidekke

Detta är väl brottsligt?

DN avslöjade i veckan att statssekreterare Erik Bromander 
( bilden - till vänster ! ) har ett ovanligt dyrt och vidlyftigt resande i tjänsten. Sedan han tillträdde i oktober 2014 har han rest för 829.000 kronor, betydligt mer än sina kolleger och företrädare.

Resorna har nästan uteslutande skett i business class, och han har ofta stannat kvar längre än vad programmet krävt.

Malmö FF svensk mästare i fotboll. Alla svenska fotbollsvänner gratulerar. MFF en fin gammal klubb värdig titeln.

Börje Ekholm ny vd för Ericsson. På en presskonferens idag presenterade Styrelseordf Leif Johansson  den säkert mycket skicklige Ekholm (oxå teknisk kunnig) idag.
Min sammanfattning: Lön och pensionsbesked: miljoner och åter miljoner.
Johansson avslöjade vid presentationen sina fula tänder i underkäken. Finns ingen bot om man har pengar i överflöd?
Ekholm, bosatt och fortsatt bosatt i USA, utan slips.

CHANCE OF STORMS THIS WEEK: NOAA forecasters estimate a 35% chance of polar geomagnetic storms on Oct. 25-26 when Earth enters a stream of high-speed solar wind flowing from a coronal hole on the sun. Analysts say storm levels could reach category G2, which means bright auroras are likely around the Arctic Circle. The glow might even be visible from northern-tier US states such as Minnesota and Michigan. /SpaceWeather

Läs (svenska) om "solvind" : www.irf.se/Popular/?docid=1419

Den europeisk-ryska Marslandaren Schiaparelli har landat på mars. Det bekräftar nu ESA:s kontrollrum i Tyskland, skriver Reuters.

http://exploration.esa.int/mars/47852-entry-descent-and-landing-demonstrator-module/

SvD idag:

"Idag blir den justerade planhandlingen om den ifrågasatta bussterminalen i Slussen offentlig. Handlingar och ritningar för Nacka- och Värmdöbussarna med tillhörande entréutrymmen, koppling till tunnelbanan, anpassning av Stadsgårdsleden för in- och utpassage samt terminalens tillhörande tekniska utrymmen ska finnas till beskådande på Tekniska nämndhuset samt på Stockholms stads hemsida på nätet.
Om, fyra veckor, den 16 oktober, går tidsfristen ut för att komma med synpunkter vad gäller bussterminalen som ska sprängas in i Katarinaberget.
Allt material sammanställs sedan för den detaljplan som Stockholms kommunfullmäktige ska ta ställning till i februari 2017.".

Till veckan ska jag äntligen gå och se allsvensk fotboll. Det verkar ju trots allt kul med roughing även på fotbollsläktarna. Utan handskar dessutom.

SIFO oktober

Lågt!

Havsvattenståndet (Stockholm)

Date Time UTC	Observations SMHI	SMHI Hiromb 01nm	SMHI Hiromb 03nm	BSH	DMI
2016-10-15 00:00	-33	-24	-24	-31	-35
2016-10-15 01:00	-32	-23	-23	-31	-36
2016-10-15 02:00	-30	-25	-26	-29	-34
2016-10-15 03:00	-30	-24	-25	-27	-35

Grr

Om du, liksom jag, är väldigt trött på Postkodlotteriets skitpost så spärra det här:
https://www.postkodlhotteriet.se/Kundservice/Sparra-reklamutskick.htm

Sällan har det skrattats så i Börssalen vid tillkännagivandet av ett Nobelpris i litteratur. Men ganska snart var det som att skrattet fastnade i halsen och en förstämning bredde ut sig bland många av de litteraturälskare som samlats. En reaktion var: ”Jo, nu blev det en amerikan till sist, men det här priset till ’den stora amerikanska sångtraditionen’ är snarare som ett hån mot den stora amerikanska berättartraditionen”./SvD

Den tidigare Ericssondirektören, styrelseproffset Bert Nordberg, befarar att situationen för telekomjätten kan förvärras. ”Man måste ha en vd på plats”, säger han i en intervju med Di.

Return to the Teenage Brain

The Opinion Pages | CONTRIBUTING OP-ED WRITER
Richard A. Friedman OCT. 8, 2016

There’s a reason adults don’t pick up Japanese or learn how to kite surf. It’s ridiculously hard. In stark contrast, young people can learn the most difficult things relatively easily. Polynomials (svenska: polynom [= matteuttryck]), Chinese, skateboarding — no problem!

Neuroplasticity — the brain’s ability to form new neural connections and be influenced by the environment — is greatest in childhood and adolescence, when the brain is still a work in progress. But this window of opportunity is finite. Eventually it slams shut. Or so we thought.

Until recently, the conventional wisdom within the fields of neuroscience and psychiatry has been that development is a one-way street, and once a person has passed through his formative years, experiences and abilities are very hard, if not impossible, to change.

What if we could turn back the clock in the brain and recapture its earlier plasticity?

This possibility is the focus of recent research in animals and humans. The basic idea is that during critical periods of brain development, the neural circuits that help give rise to mental states and behaviors are being sculpted and are particularly sensitive to the effects of experience. If we can understand what starts and stops these periods, perhaps we can restart them.

Think of the brain’s sensitive periods as blown glass: The molten glass is very malleable (sw.: formbar), but you have a relatively brief time before it cools and becomes crystalline. Put it back into the furnace, and it can once again change shape.That is more or less what researchers have been able to do with the capacity for absolute musical pitch. 

Absolute pitch — the ability to detect or reproduce an exact note without hearing another note as a reference — is rare; only about 0.01 percent of the population has it.Early musical training appears to be very important in the acquisition (sw.: tillägnande) of this skill, and it is usually seen in people who started their training before the age of 6. 

Musical training that begins after 9 rarely yields absolute pitch, and there are few instances of an adult learning it.A (-->)2013 study conducted at the University of British Columbia on musically “naïve” men explored whether it was possible to restore the ability to acquire absolute pitch. In the study, 24 men who had little or no musical training were randomly assigned to receive either a placebo or the mood stabilizer valproic acid, which is commonly used to treat bipolar disorder and is also known as Depakote. 

All subjects were then trained over two weeks to associate a common person’s name, like Sam or Sarah, with six different pitches from the Western 12-tone scale.After a few weeks, subjects who received the placebo were switched to valproic acid and vice versa for a second training period. 
In this way, each subject served as his own control, getting both drug and placebo.The scientists found that the subjects who received the drug were significantly better at identifying the correct pitch than those who received the placebo. 
This effect held even after controlling for the possible effects of valproic acid on mood and general cognition.This experiment suggests that we can reopen a critical learning period that normally closes in childhood. 

How does this work?Some of the brain’s plasticity is structural: In animals, and probably humans, too, the perineuronal net, a cartilagelike (sw.: broskliknande) matrix, develops around neurons and blocks them from further physical changes. But some of it is molecular, and here drugs can make a difference.It turns out that a few key molecules act to open and shut periods in brain development. One is called histone deacetylase, or HDAC (googla googla(ev.!) och få beskrivning på svenska); it makes DNA coil up tightly and stops the synthesis of proteins that promote plasticity — thereby closing off the learning period. 
Depakote happens to block the action of HDAC, releasing this brake and recapturing some of the brain’s plasticity.No doubt you are wondering whether people who take this mood stabilizer for bipolar disorder are walking around in a constant state of enhanced neuroplasticity. And perhaps they are; we haven’t a clue.Psychiatrists are also getting excited about this research, for a different reason. We spend much of our time trying to repair the psychic injury of our patients’ early life experiences. Three-quarters of all chronic psychiatric disorders in adults are already present by age 25, and half have their onset during adolescence. Adolescents are simultaneously at the peak of their brain plasticity and their vulnerability to mental illness. What happens in these early years can affect someone’s behavior, and even his DNA, long into adulthood.For example, last year, scientists 
(-->)identified a gene that intensifies the pruning of synapses in the brain and increases the risk for schizophrenia. 

During adolescence, weak or redundant connections between neurons are normally pruned back, leaving the stronger ones to flourish. The disruption of this process is most likely relevant to the genesis of many mental disorders, including, perhaps, autism and Alzheimer’s.We’ve learned about some of these possibilities from studies of rats. When it comes to basic phenomena like stress, anxiety and bonding, rats and humans are surprisingly similar. Studies of rat pups show enduring changes in DNA and behavior depending on whether they were raised by high or low nurturing mothers (largely measured by how much the mothers licked their pups).As early as the first week of life, the offspring of less nurturing mothers were more fearful and reactive to stress, and their DNA contained more methyl groups, which tend to inhibit gene expression. 
In other words, parenting style permanently changed their DNA — a striking example of nurture over nature.(-->)The researchers found they could reverse the effects of maternal deprivation by giving the rats an HDAC inhibitor called trichostatin — which removes some of the methyl tags on DNA — when they were adults. Almost magically, these anxious rats now looked and acted just like the pups of adoring mothers.The implication is that the harmful effects of early life experiences on gene expression are potentially reversible much later in life. 
This is also very good news for humans, since early life stress is a strong risk factor for many psychiatric illnesses, like mood and anxiety disorders as well as certain personality disorders. For example,
(-->) a -2014 study of 94 children who had been neglected or abused and 96 children who hadn’t been found a significant correlation between depressive symptoms and the tagging of three genes with methyl groups. (These genes are involved in mediating plasticity and the stress response.) 
Obviously we cannot eliminate trauma from life, but these studies suggest that we might someday be able to mitigate (sw.: lindra) or even reverse some of its long-lasting effects. The opportunity to positively change the brain and behavior is no longer going to be limited to the sensitive periods of childhood, but will extend far into adulthood.There might, however, be a dark side to the story. There is a good reason we were designed to have finite sensitive periods. Takao Hensch, a Harvard neuroscientist, has written that plasticity takes a lot of energy: It’s exhausting to keep all your neural circuits in a dynamic state. 

Restricting it may protect the brain.You also can’t be sure that opening a new sensitive period won’t leave you worse off than the first one did. You might find it easier to pick up Chinese, but you might also remember more acutely all the disappointments and traumas that you’d prefer to forget.
Finally, our very identity is enmeshed (sw.: insnärjd) in these neural circuits. Do we really want to tamper with them at the risk of altering who we are?
But the allure of recapturing neuroplasticity, with its potential to treat diseases like Alzheimer’s and autism, as well as to repair early psychological trauma, will be very hard to resist.

Richard A. Friedman is a professor of clinical psychiatry and the director of the psychopharmacology clinic at the Weill Cornell Medical College, and a contributing opinion writer.

Continue reading the main story

Tre dagar efter min födelsedag år 2011 tårades mina ögon. Den dagen avled Casaria Evora.

Stockholms-jazzfestivals-aktuella Dee Dee

Jag har norpat en debattartikel från DI som jag tycker är så intressant att jag här publicerar hela artikeln. 

USA och Europa har blivit mer lika än någonsin tidigare. Donald Trumps kritik är lika relevant på många håll i Europa. Det finns paralleller till den politiska miljön i Storbritannien, Frankrike, Tyskland – och Sverige, hävdar historikern Lars Trägårdh, som sedan 1970-talet mestadels har varit bosatt i USA.

I över ett år har vi nu levt med Donald Trump som en daglig närvaro i medierna. Intresset för honom har med tiden förändrats.

I början var han främst föremål för skämt; en omöjlig kandidat som nog många välkomnade som ett lite oförargligt nöje i det annars lite trista politiska samtalet med dess förutsägbara dramaturgi och klichédominerade retorik.

Men skratten har fastnat i halsen i takt med att Trump har vägrat att försvinna från scenen. Först besegrade han ett dussintal konkurrenter i det republikanska primärvalet; nu hotar han på allvar Hillary Clinton.

Mina mer liberalt sinnade vänner i New York och San Francisco skriver med fascinerad fasa om en annalkande orange president. Med insikten om att Trump faktiskt har en hyfsad chans att vinna valet i november har också följt nya krav på analysen av det politiska läget.

I stället för att fokusera på Trumps mustiga personlighet eller ens på USA som ett lite exotiskt undantag måste vi ställa frågor som rör de stora trenderna i tiden; processer som är minst lika aktuella i Europa som de är i USA.

Länge haltade jämförelser mellan USA och Europa; den politiska logiken skilde sig åt för mycket. I USA var den nationella identiteten intimt kopplad till en positiv syn på invandring, marknadsliberalism och frihandel.

Den amerikanska drömmen handlade ytterst om social rörlighet, USA som den plats där varje människa som var villig att arbeta hårt kunde nå framgång. Det handlade inte först och främst om att bli mångmiljonär, utan snarare om att gradvis etablera sig i den stora amerikanska medelklassen och, inte minst, att kunna ge sina barn en realistisk möjlighet att nå ännu en liten bit upp på den sociala och ekonomiska stegen.

I denna föreställning om amerikansk särart fungerade länge Europa – och inte minst Sverige – som en motbild. En ”nanny-state” där individerna gav upp sin frihet för trygghet; sina drömmar om att vinna stort mot löftet om anspråkslös jämlikhet skriven i jantelagens tecken.

Dessutom tecknades en bild av USA som kännetecknat av etnisk och religiös mångfald, rotad i dess historia som ett invandrarland där flyktingar från världens alla hörn såg med misstro på staten med stort S.

Detta i kontrast till ett Europa som är hopplöst förlorat, inte bara i ekonomisk skleros kopplad till etatism och antikapitalism, utan också i trånga och exkluderande nationella identiteter som uttryckte sig i misstänksamhet mot invandrare.

Men i dag har USA och Europa kommit att bli mer lika än någonsin. Denna konvergens har delvis att göra med att Europa, inklusive Sverige, har blivit mer ”amerikanskt”, med en större betoning på marknaden kombinerat med en ökad invandring.

Men minst lika uppenbart är att den amerikanska debatten om invandring och frihandel i USA i dag så starkt påminner om den europeiska, något som kanske är mer förvånande. Socialpsykologen Jonathan Haidt är en av dem som har argumenterat att såväl USA som Europa kännetecknas av en spänning mellan globalister och nationalister.

Globalisterna vidhåller frihandelns och migrationens långsiktiga fördelar och har ofta stöd från ekonomer som pekar på såväl historisk erfarenhet som framtidsprognoser. Men samtidigt varnar andra experter för en ökad ojämlikhet och minskad social rörlighet som även denna är kopplad till globaliseringen och som kommer till brutala uttryck i det lokala.
Globalisterna pekar på att frihandeln har inneburit stora vinster för fattiga i Kina, Indien och Afrika. I ett ”Hans Rosling-perspektiv” är det väldigt goda nyheter. Men kortsiktigt har det också inneburit att många jobb har gått förlorade i många amerikanska lokalsamhällen.
Sammantaget har det medfört att den amerikanska drömmen för allt fler framstår som alltmer luggsliten.

Det är i detta gap mellan abstrakta vinster och ett konkret lidande som Trump har funnit en tacksam publik för sina visioner om gränsmurar mot Mexiko och tuffare förhandlingar med Kina.

Att Trump på många sätt är en specifikt amerikansk gestalt får inte skymma sikten för att den kritik han ger uttryck för är lika relevant i Europa. Ytterst rör den samma spänning mellan nationalstaten och medborgarskapets primat, å ena sidan, och globalismens dominans, å den andra.

Det är en motställning som förbinder Trump med brexit, Le Pen, Merkels upptornande svårigheter i Tyskland och vår egen debatt om hur vi balanserar det nationella samhällskontraktet med våra internationella åtaganden.

Samtidigt är utmaningen som USA står inför delvis annorlunda och i viss mening allvarligare. Sveriges stora fördel är att medborgarna ännu känner tillit till varandra i stor utsträckning och har ett starkt förtroende för gemensamma institutioner – även om det finns tecken på en nedgång i båda fallen. Detta innebär att det finns utrymme för ett politiskt handlande.

Dessutom är Sverige sedan länge vant vid att leva i en konkurrensutsatt global ekonomi utan en stor inhemsk marknad att förlita sig på. Detta har inneburit att vi har utvecklat en stundtals brutal, men ofta också konstruktiv politik, ämnad att skapa förutsättningar för innovation i en föränderlig global marknadsekonomi.

Å ena sidan flyttlasspolitik och en kallhamrad syn på företag i onåd; å den andra sidan investeringar i våra medborgare i form av ett batteri av sociala rättigheter som har skapat inte först och främst passiviserande trygghet, utan snarare förutsättningar för att ta risker och byta jobb utan att behöva oroa sig för att, till exempel, förlora sin sjukförsäkring.

USA av i dag utmärks i stället av djup splittring i samhället och ett lågt förtroende för kongressen och regeringen. Trots att många politiker och debattörer gärna framhåller att viljan att hålla staten på avstånd är av gammalt märke handlar det ändå om förändringar som är mer samtida.

Demokraterna har på sin kant kommit att acceptera mycket av den välfärdsstatskritiska marknadsideologi som Republikanerna tidigare hade monopol på för att i stället profilera sig med identitetspolitiska positioner.

Detta har kommit att innebära att Hillary Clinton och Demokraterna alltmer har blivit ett parti för de grupper som uppfattar att identitetspolitiken är till deras fördel, åtminstone på symbolnivå: kvinnor, homosexuella, svarta amerikaner och den växande latinamerikanska minoriteten.

Som den konservative New York Times-krönikören Ross Douthat nyligen observerade innebär det att samtidigt som Demokraterna dominerar i det liberala medie- och kulturlandskapet så är de sårbara i politiken där många väljare retar sig på deras politiska korrekthet och ser något befriade i Trumps mer saftiga retorik som kan kännas mer rak och ärlig.

Han är vulgär som vanligt folk är som mest. Det blir heller inte bättre av att Clinton så tydligt ger uttryck för en svepande och elitistisk syn på Trumps sympatisörer som sprungna ur vad hon famöst för någon vecka sedan kallade en ”basket of deplorables”, alltså ett gäng rasister, sexister, homofober och främlingsfientliga.

I en ny och uppmärksammad bok, ”Strangers in their own land”, beskriver sociologen Arlie Hochschild den dynamik som driver just de människor i USA som mest skulle behöva statens stöd att med speciellt intensiv lidelse hata allt vad Washington, stat och regering heter.

Vad hon visar i sitt etnografiska arbete i Louisiana är att de som tillhör den vita arbetarklassen är offer för en komplex process kännetecknad av fallande löner, demografiska förändringar och en liberal kultur som ser ner på patriotism och religiös tro.

De riktar sin ilska framför allt mot en regering och en liberal elit som, menar de, premierar minoriteter, invandrare och flyktingar. Som Arlie Hochschild skriver domineras deras liv av världsbild där de troget och tålmodigt stått i kö under lång tid för att förverkliga sin version av den amerikanska drömmen bara för att se hur andra går före i kön, livligt påhejade av besuttna och privilegierade eliter i de stora, liberala kuststäderna som New York och San Francisco.

Trumps framgångar handlar främst om vänsterns kris – precis som i Europa där den så kallade högerpopulismen inte främst är rotad i faktisk rasism, utan snarare i ett övergivande av vänsterns klassiska betoning på medborgarskap och nationell solidaritet.

Trump är ett symptom bland andra på elitstyrets och demokratins kris. Populism i sig är ett djupt problematiskt begrepp – i grunden ett uttryck för eliternas vånda och äckel inför de bakåtsträvande folken med deras fäbless för nationell gemenskap.

För Hillary Clinton är utmaningen densamma som för många politiker i Europa. Att övertyga tvivlande väljare om att hon inte enbart är de välmående eliternas nyttiga idiot utan på riktigt bryr sig om dem som inte är globaliseringens vinnare.

I motsats till Trump är hennes utmaning större. Där Trump kan satsa på ett enkelt och lättförståeligt budskap om Amerikas primat, måste Clinton finna en balans mellan patriotism och globalism, mellan mänskliga rättigheter och medborgarskap, mellan solidaritet inom USA och ett bejakande av frihandel och global rättvisa.

Hon står inför en betydande pedagogisk utmaning. Och hon saknar den karisma som Trump, politikens punkare, utstrålar.

Lars Trägårdh, professor i historia och civilsamhälleskunskap, Ersta Sköndal Högskola

Stockholm Jazz Festival: Dee Dee Bridgewater & Archie Shepp

Unik dubbelkonsert med två av jazzens största stjärnor: jazzsångerskan Dee Dee Bridgewateroch tenorsaxofonisten Archie Shepp

Lördag 15 oktober 2016 kl 19:00-ca 22:15 inkl. paus 
Stora salen

Archie Shepp Quartet uppträder i Konserthuset (15/10) tillsammans med Dee Dee

Dee Dee Bridgewater i rätt gammal inspelning

Dee Dee kommer till Stockholms Jazzfestival (Konserthuset den 15 okt - biljetter finns ännu).

Alicia Keys

The new album "HERE" is available for pre-order today and it will be released on Friday, November 4!!! You will receive my new song "Blended Family (What You Do For Love)" instantly when you pre-order the album. Woohooo!!!

Bland fiskar är tonfisken kung – den är stor och tung och lever i toppen av näringskedjan. Det finns idag bara ett djur som verkligen utgör en fara för tonfisken: människan. Tonfisken är så populär som matfisk att de flesta bestånd idag är överfiskade och hotas av kollaps. Detta kan inte få fortsätta. Många fiskare använder också hänsynslösa metoder, som fiskgyttrare, för att locka till sig stora mängder tonfisk. Men man lockar även till sig hajar, delfiner, rockor, sjöfåglar och sköldpaddor. Det finns ett till allvarligt problem inom tonfiskindustrin: modernt slaveri. Våld, uteblivna löner, arbetspass på över 24 timmar utan rast, är vardag för besättningen på många tonfiskfartyg./Greenpeace