Dags för eldupphör i fettkriget
Matrevolutionen
255 sidor
Författare: Andreas Eenfeldt
Förlag: Bonnier Fakta; 2010
ISBN 978-91-7424-129-7
Stephan Rössner professor, överviktsenheten, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge
sådant?, fett botar cancer och svininfluensa…), men Eenfeldt höjer nivån en smula och skjuter från höften. I denna lättlästa bok sammanfattar han sina synpunkter och kommer inte oväntat fram
till att en diet av typen HFLC (high fat low carb) diet är det bästa för vår hälsa.
Stilen är journalistiskt flyhänt, sannolikt som bloggen (ej läst), men föga analytisk.
Fallbeskrivningar har trots allt ett dåligt bevisvärde enligt alla Cochraneregler. Livsmedelsverkets experter är fettkrigets måltavla. De har av HFLC-anhängarna beskrivits som inkompetenta, rigida,
skotträdda och förstockade. När dessa åberopar internationellt accepterade fakta som stöd för sina åsikter får de klä skott för att de är korrupta _ ett skolexempel på att när »argumentationen är svag, så höj rösten«. Om mycket kan man dock vara överens. Att vi ökat i vikt är ovedersägligt, SBC:s data januari 2011 talar ingalunda för att fetmaepidemin stoppats. Att vi inte behöver socker är ovedersägligt – det är skott på öppet mål. Att vi inte behöver tillsatsmedel är sant – men ingen har ju kunnat påvisa att E-serien är farlig. All tillgänglig expertis understryker träffande att det är energitätheten i kostensom skapar överätning. Fett är energitätast och ger minst mättnad. Dessutom (även om detta stått under debatt) innebär ju ett bombardemang med mättat fett ökad risk för blodfettsrubbningar. Eenfeldt börjar med att påtala att vi är genetiskt byggda för att äta fett. Det är sant att folkspillror som inuiter levt väl på fett och protein i ett kolhydratfritt snörike, men för savannens folk har ju fett varit en bristvara. Eenfeldt plockar vad som passar, vilket är enkelt. Ketogen kost till epileptiska barn beskrivs som en framgång för högfettkost. Att några barn dog av ketosen redovisas inte. Atkins död beskrivssom halka på en isfläck (i april!) men inte som fetma med ateroskleroskomplikationer, vilket andra hävdar.
Förlaget borde ha kollat omslaget: Bilden av evolutionen från apa till McDonaldsgubbeär nu så sliten att det borde vara skottpengar på att reproducera den ytterligare.
Kvar står den briljanta konklusionen: Ät mindre, spring mera! Det är bara att
hoppas att det kan komma tillräckligt bra, entydig, stringent vetenskaplig
forskning, som klargör dessa viktiga frågor.Bekymret att kunna genomföradessa enormt komplexa och dyrbara studier är dock betydande. Vi behöver fakta, inte rapsodiska impressioner.
Det är dags för eld upphör och patron ur.".
En läkare kommenterar recensionen bl.a. så här: "En raljant och föga konstruktiv recension om ett viktigt område.".
