Om en sidosteppad och en annan egoistisk människa

På bussen häromdagen kom jag i prat med en trevlig kvinna i 30-årsåldern. Det visade sig att hon var ett adoptivbarn från Chile, och var bara någon vecka gammal när hon ensam flögs, väl omhändertagen av flygpersonalen, från Chile till Stockholm där hennes adoptivföräldar från Sundsvall - fadern företagare och välbeställd sådan - hämtade henne. Hon började att tala om ett program på TV4 där adoptivbarn hjälps att söka upp sina biologiska föräldrar. Hon hade själv anmält sig till programmet, men ännu inte fått något svar. "Jag skulle naturligtvis mest av alla vilja komma till Chile och söka upp mina biologiska föräldrar " sade hon. "Eller att åtminstone bara få komma till Chile, och bara ha fått se hur det ser ut där, men jag har inte alls råd". Det visade sig att hon jobbade som lågavlönad personlig assistent inom kommunen. - Ja men dina adoptivföräldrar då, de borde kunna hjälpa dig, frågade jag efter att ha hört att fadern nu levde livets glada dagar i Spanien. -De kan väl åtminstone hjälpa dig med halva reskostnaden sade jag. Nej, det var inte på tal. Vad visar denna min lilla historia från det verkliga livet? Ja, egentligen inte något märlvärdigt, nämligen egoism hos välbeställd. Men jag vill ändå berätta om detta mitt möte med den adopterade, sidosteppad människan i vår närhet.