Stig Östlund

onsdag, september 06, 2017

Hatet
Titta bara vad styv han är,
Vad bra han klarar sig
i vårt sekel, han hatet.
Hur lätt han tar alla hinder.
En barnlek för honom
- ett språng, ett hugg.
Han är inte som övriga känslor,
både äldre och yngre på samma gång.
Han alstrar själv orsakerna
som väckt honom till liv.
Sover han så är det aldrig den eviga sömnen.
Sömnlösheten ger honom inte mindre ork, bara mer.
Religion eller inte -
bäst att ligga på knä i stargroparna.
Fosterlandet eller inte -
bäst att rusa iväg.
Först går det bra för rättvisan också.
Sen springer han där ensam.
Hatet.Hatet...
Han är kontrasternas mästare,
mellan larmet och tystnaden,
mellan röda blodet och vita snön.
Men först och främst tröttnar han aldrig
på motivet med den prydlige bödeln
vid det besudlade offret.
Alltid redo för nya uppgifter.
Måste han vänta så väntar han.
Det sägs att han är blind. Blind?
Han har prickskyttens snabba blick
och ser oförskräck framtiden an
- bara han.


                                      Wislawa Szymborska

Bloggarkiv