 |
| Den svenske riksdagsmannen Mehmet Kaplan |
Ur Svenska Dagbladet:
"Säkerhetspolisen ägnar sig konsekvent åt att trakassera muslimer och bidrar aktivt till att underblåsa islamofobin.” Så skrev de ledande miljöpartisterna Mehmet Kaplan och Yvonne Ruwaida på DN Debatt den 22 april 2007 (vilken skymf mot mitt lands Säkerhetspolis), när Krisberedskapsmyndigheten och andra samhällsskyddande organ arrangerade en övning som utgick från att Stockholms city skulle utsättas för ett islamistiskt terrordåd. Det var ”fördomsfulla scenarier”, menade Kaplan och Ruwaida.
Lördagen den 11 december briserade den svenske medborgaren Taimour Abdulwahab, den förste självmordsbombaren på svensk mark, i hörnet Bryggargatan/Drottninggatan.
”Ett rent påhitt”. Så beskrev Jan Guillou, den 12 december i Aftonbladet, uppgiften att det skulle finnas fler terrorister beredda i Sverige. ”Säkerhetstjänsterna och deras särskilt utvalda medier hotar hela tiden den egna befolkningen med starkt överdrivna terrorrapporter”, kunde Guillou meddela, enligt samma formel som han använt alltsedan 1970-talet (min respekt för Jan Guillou har fått sig en rejäl törn). De då nyss avkunnade domarna i Göteborgs tingsrätt, där två svenska medborgare dömdes för stämpling till terroristbrott, var enligt Guillou ett uttryck för ”antidemokrati”, ett tecken på att ”Sverige förföljer […] personer som kan räknas som ’muslimer’”.
”Det här är Munirs egen berättelse”. Den 24 november presenterade Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) en ”unik rapport” om en av de ”människor som dagligen drabbas av antimuslimism”. Man ville belysa ”Sveriges medbrottslighet” i kriget mot terrorismen, journalistkårens ”antimuslimska fantasier”, och beskrev därför ett ”offer för detta”, som drabbats av en ”negativ och falsk bild av att vara en farlig terrorist”. Det egentliga syftet bakom hans resor i Somalia och Pakistan hade ”de vita kristna svenskarna” i ”medierna inte varit intresserade av”, men MMRK kunde berätta utan att ”förvrida och demonisera”. ”För mig är det alldeles självklart att han inte vill vända sig till medierna som har varit så fientliga mot honom”, sade MMRK:s representant Kitimbwa Sabuni (sicket skitsnack).
I onsdags greps den svenske medborgaren Munir Awad för tredje gången. Den här gången, enligt polisen, med automatvapen, i Danmark, misstänkt för att ha förberett ett terrordåd riktat mot Jyllands-Posten.
”Terroristnoja”, sade journalisten Gösta Hultén i somras, grundare av den så kallade ”medborgarrättsrörelsen” Charta 2008 (liksom i fallet Guillo dalar respekten för Charta 2008 - ja i detta fall betydligt), med anledning av att integrationsministern beställt den granskning av våldsbejakande islamistisk extremism som Säpo levererade i mitten av december. Den var del av en ”politiskt fabricerad villfarelse”, en av ”hatkampanjerna mot muslimer” som försiggår i dessa tider av ”politiska masshysterier”.
Säkerhetspolisens rapport beskrev en miljö som omfattar 200 personer, en väldigt liten andel av landets hundratusentals muslimer. Fyra av dem greps i onsdags.
”Du som har en överblick i Sverige, som ordförande för Sveriges muslimska råd, har du sett det här på nära håll?” Den frågan fick Helena Benaouda i SVT Debatt den 14 december. ”Vi kan inte känna igen dem på det sättet” svarade hon, för att de extrema åsikterna hörs bara ”på anonyma YouTube-filmer” (lögnerska).
Hennes egen svärson är – för tredje gången – en av de gripna.
Ett år har passerat i svensk terroristdebatt. Vilka ska vi lyssna på nästa år?"
/Per Gudmundson i Svenska Dagbladet nyårsafton 2010 (rött inom parentes: mina kommentarer)
