Stig Östlund

söndag, december 14, 2014


De mörka granarna susa
i decemberdagen tunga.
Det lyser glest av snö
i gröna furut. Sakta
spelar vinden i de höga
och gungande kronornas grönt.




Sjön är grå och still, jag vandrar
vid dess dunkla rand i tung
decemberkväll. -
                      Det snöar tyst
och vackert som i barndomens jular.
O mörka sköna tid.
i dig har hjärtat ro,
du passar för min själ,
som räds för ljus och nyår
och sommarens hemska vita gata.

                             Vilhelm Ekelund




Bloggarkiv