Över hela Latinamerika startades tidningar under 1810- och 20-talen, men har pga diktaturer varit hämmade pga av stora brister i yttrandefriheten.
Olika diktaturer har också "medverkat" till stor omsättning. USA har sedan andra världskriget dominerat nyhetsflödet genom sina stora, "inflytelserika" nyhetsbyråer AP och UPI.
Trots osäkra förhållanden har tidningarna, många av mycket hög klass ("La Prensa" i Argentina har t.ex. jämförts med "Le Monde" och några andra "världstidningar"), nått en stark ställning.
Detta gäller t.ex. Chile.
1970 fanns det ungefär 40 dagstidningar i Chile, representerande från extrema vänstern till extrema högern.
Intrång i pressfriheten gjordes 1958 pga "kritiska skeden". Därefter, 1964 genomdrevs vissa normer för pressen och radion: "förbud falska nyheter och publicering anstötligt material".
Lagen upphävdes 1967 av Kristliga-Demokraterna.
1972 anklagar högern regeringen för intrång i pressefriheten, man säger bl.a. att vänstern försöker ta kontroll över tidningspapperet.
Högerdemonstrationer i Santiago i oktober samma år med anledning därav.
1970 fanns det ungefär 135 radiostationer med alla åsiktsriktningar och intressen, och med mycket politisk propaganda, men även med undervisning och "sociala frågor" (= vänsterstationerna).
Det fanns många TV-kanaler, men tre som kan anses viktiga, varav en kontrollerades av regeringen och som täckte hela landet. De två andra kanalerna stöddes av UP (se dito på annan plats i bloggen) och Kristliga-Demokraterna.
TV-programmen från morgon till midnatt hade, liksom radion mycket politisk propaganda som blandades med Latinamerikas motsvarigheter till "Familjen Ashso" o. dyl. Även nordamerikanska filmer och shower förekom ganska ofta i både vänster- och högerkanalerna. Åtminstone en högerstation (radiostationen Radio Agricultura de Santiago) stängdes under Allendetiden, och två andra högerradiostationer stängdes "temporärt" under Allendes presidentperiod. Det var Radio Mineria de Viña del Mar utanför Valparaiso och "Radio Agricultura de Los Angeles i Santiago. Högerdemonstrationer i Santiago (med mig på trottoarkanten)mot detta den 12 oktober 1972.
Beträffande Chilenska tidningar som utgavs under Allendetiden samlade jag på mig ett femtital och tog med mig när jag tvingades fly från Chile 1973 (Pinochet med anhang koncentrerade sig först på att gripa utlänningar, och främst de från andra Latinamerikanska länder. Och då många tog mig för att vara Argentinare var det lika bra att sticka hem till trygga Svedala. Jag hoppas kunna gå igenom tidningarna noggrant och återkomma i min blogg om detta. Tanken med tidningarna var från början att de skulle ingå i materialet för en bok om Chile.
den 1 augusti 1973, en tid som, minst sagt var mycket spänd i Chile med CIA-gubar ringlande omkring i vartannat hörn.
Detta var en tid då en dialog hölls mellan Allende och PDC.
Den 2 augusti 1973 refererar tidningen "Clarín": "dialogen fortsätter trots los momios (= högern) och fascisterna. Vi hoppas på positiva lösningar säger Prado (expresident i PDC och tillhörande partiets vänsterfalang).
Under rubriken "kritiska timmar" skriver Clarín: "Bland 'PDC' finns det högerelement som önskar att dialogen misslyckas och de arbetar för det. NAZIonal (Partido Nacional) och de strategiska yancis (USA) önskar kasta Chile i krig".
Den 3 augusti 1973 avbryts regeringens förhandlingar ("dialogen") med PDC som de flesta chilenare hade hoppats så mycket av.
Partiet MIR hade tidigare sagt att "dialogen" var ett dödligt knep av högern. Det var nog en alldeles rätt tolkning av MIR, partiet på yttersta vänsterkanten. När Clarín skriver att det fanns högerelement som önskade att "dialogen" skulle misslyckas var nog även det en riktig tolkning.
Några veckor efter det att den s.k. "dialogen" avbrutits mördas president Allende och jag grät som aldrig förr. Jag tänkte på de svagaste grupperna i det Chilenska samhället. Jag hade sett så mycket hopp i mångas
ögon. USA:s intressen i de Chilenska koppargruvorna hade nu släckt allt hopp.
Bland det första som hantlangaren Pinochet gjorde var att avskaffa gratis mjölk till alla barn i skolorna, något som Allende hade infört.
Anm.: Tidningarna är inte i allra bästa skick, men fullt läsbara.
