De intressantaste böcker jag som pojke läste. Bill blev min första och största idol.
Det är 101 år sedan den evige elvåringen Bill först såg dagens ljus, en urengelsk kusin till Emil vars bus skulle komma att stå i centrum för ett fyrtiotal böcker. Komiken vänder sig specifikt till de unga läsarna – däremot uppfattar de nog mera sällan den utarbetade ironin.
År 1970 utkom Richmal Cromptons sista bok om den odödlige buspojken Bill, eller William, som han heter i original. Okammad, otvättad, med skoluniformen i oordning och den blåvita skolmössan i en omöjlig vinkel har han vunnit generationers ungar. Bill är buspojken personifierad, en urbild av smuts omgivet av oväsen. Första gången uppträdde han i novellen ”Rice-mould” i Home Magazine 1919. Då var han elva år gammal, och lika gammal var han 1970.
Antagligen var det också 1970 som en liten flicka låg och långleddes i influensan. Då kom pappan hem från jobbet och hade med sig en bok. ”Den här gillade jag som grabb”, sa han, och dottern visade sig ha samma litteratursmak. Boken var den första Billboken, ”Bill den oslagbare”, och flickan var jag.
