Planeringen och finansieringen av Nya Karolinska var ett politiskt misslyckande, det medger finansregionrådet Irene Svenonius (M). –Karolinska borde ha dimensionerat antalet anställda till uppdraget och inte använt så många konsulter.
Irene Svenonius säger att det finns ett gammalt politiskt ansvar för den svåra situationen på Karolinska. Det handlar om planeringen av det nya sjukhuset och besluten att starta NKS samtidigt som man genomförde stora organisationsförändringar. – Den politiska nivån, den högsta tjänstemannanivån och ledningen på Karolinska Institutet krokade arm och bestämde att bygga ett sjukhus utan att involvera de som jobbade där. Det var ett stort misstag, så borde man inte ha gjort, säger hon och tillägger: – Vi vet också att finansieringslösningen med OPS (OffentligPrivat-Samverkan reds anm) gjorde att sjukhuset blev dyrare.
Är det förklaringen till dagens akuta kris? – Nej, den började 2015 med besluten att ge NKS en ny inriktning med en snävare högspecialiserad vård. Det innebar att vård skulle försvinna från Karolinska och det har man vetat hela tiden, men inte anpassat sig till. Karolinska borde ha dimensionerat antalet anställda till uppdraget och inte använt så många konsulter.
Var finns ditt ansvar? – Jag tog ansvar när vi i maj 2018 såg att ekonomin var på väg åt fel håll och bytte ut styrelsen på Karolinska. Kanske skulle vi ha gjort det tidigare. I dag, fredag, utkommer Irene Svenonius pamflett ”Jag vill avskaffa mig själv”. Här tar hon upp några av svensk sjukvårds största problem och pekar på flera tänkbara radikala lösningar. Framför allt vill hon att hela sjukvården ska beställas på nationell nivå och inte från dagens 21 olika regioner. Nationellt ska antingen staten ta över finansieringen av sjukvården eller så kan man införa en obligatorisk försäkringslösning på samma sätt som i en del andra länder.
Patienterna ska sedan kunna välja mellan konkurrerande vårdgivare, antingen privata eller offentliga. Här kan regionerna möjligtvis vara kvar som utförare av vård men inte för att förtroendevalda och tunga byråkrater ska ha kvar sina jobb, säger Irene Svenonius.
I debattboken skriver hon också att primärvården på vårdcentralerna antingen bör föras över till kommunerna eller så ska den kommunala äldrevården beställas nationellt tillsammans med all annan sjukvård. – Med dagens regioner har vi långa väntetider och dålig tillgänglighet beroende på var man bor i landet.
Dessutom har vi en kraftig kostnadsutveckling där vi betalar allt mer för vården men får ut mindre produktion till dem som är sjuka. Irene Svenonius menar också att byråkratiseringen gått alldeles för långt i sjukvården och blivit ett ok för personalen – att den tar bort arbetsglädjen. Innovationer och ny teknik, exempelvis den digitala, införs dessutom alldeles för långsamt.
Frågan om att förstatliga sjukvården och avskaffa landstingen drivs i dag av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det gjorde även Moderaterna för 20 år sedan men frågan övergavs tidigt under Reinfeldt-epoken. Nu vill Irene Svenonius att den ska ingå i det idéutvecklingsarbete som pågår internt i partiet. Men hon dammar också av idén om en försäkringslösning för sjukvården som
Moderaterna stod för under delar av 1990-talet. – Jag vet inte hur det landar inom partiet i dag men när Sveriges Kommuner och Landsting jämför sjukvårdssystem är både Nederländerna och Schweiz skickliga på att styra och beställa vård. Och där har man obligatoriska försäkringslösningar där alla är med och ingen kan nekas vård. Staten är ju inte alltid världsbäst på att sköta sin egen verksamhet.
Politiker kan avsättas vart fjärde år, men hur avsätter du en styrelse i ett försäkringsbolag som missköter sig? – Det måste utredas, säger Irene Svenonius. Är den politiska styrningen är en del av vårdens problem? – Politiker ska sätta upp övergripande mål men inte ha åsikter om hur vården ska utformas. I dag toppstyr och detaljstyr politiker och höga tjänstemän vården utan att personalen tillfrågas.
Irene Svenonius lösning är att ”professionen” ska besluta hur vården ska organiseras. Hon vill också ha mer patientmakt med stor valfrihet och där patienterna lätt ska kunna byta läkare.
