Stig Östlund

torsdag, april 22, 2010

Drömmar

Lyckligast på fotbollsarenorna: ungarna som hand i hand följer spelarna ut på plan.
Jag vet hur det känns. Jo, faktiskt.
Som liten pojke, iklädd golfbyxor, och med vattenkammad vänsterbena, såg jag matchen Sverige-Ungern under OS i Helsingfors 1952. Natten därpå, och åtskilliga nätter strax därefter, drömde jag att jag gick ut på OS-stadion i Helsingfors hand i hand med den ungerske spelaren, Ferenc Puskas; lycklig, trots att den ungerske konstnären var med om att sänka Sverige.
Något år senare gick jag i pojkdrömmarna och minst lika lycklig ut på Ullevi, hand i hand med en annan av fotbollens stora konstnärer, Gunnar Gren - ibland spelade jag till och med på Wembley som ytter på hans sida.
Fortfarande handlar drömmar om fotboll; skillnaden är att jag i de drömmarna sitter nersjunken i rullatorn på åskådarplats, utan bena och golfbyxor, men med hår i öronen. Där njuter jag av fenomen som Garrincha och Maradona.
När jag vaknar tänker jag: må jag i Pärleporten väljas dit fotboll dagligen spelas, och där bland andra Puskas, Garrincha och Gunnar Gren tränar… och Maradona kommer att träna och spela.
Och må jag spela vid deras sida, eller vandra ut på plan hand i hand med någon av dem.

Bloggarkiv