Efter den ovanligt hårda vintern fylls nu cykelbanorna, åtminstone i den södra delen av landet, av cyklister igen i takt med att de värms upp. Härligt! Vi i Sundsvallstrakten tvingas vara lite mer avvaktande ; gruset ligger ju fortfarande kvar och isfläckar kan fortfaranade förekomma. Hur kommer det sig att är så tyst om cykeln i politiken? Denna fantastiska uppfinning som enkelt och billigt förbättrar folkhälsan, trafiken, miljön och klimatet. Vi som cyklar blir fler och fler. På tio år har cyklandet i storstäderna dubblerats. Men förra året läste jag i en lokaltidning att cyklandet i Sundsvall har minskat! - Det är nog Sundsvall ensam om isf. Alla som cyklar vet att det blir säkrare ju fler cyklister som är på gatorna. Det borde vara möjligt att göra mer politik av cykeln. De brittiska politikerna försöker bräcka varandra i vem som är mest cykelvänlig. Londons borgmästare Boris Johnson är en hängiven cyklist. Han har börjat lägga grunden för vad han kallar en cykelrevolution i London. Labour (socialdemokraterna) har under sitt långa regerande gjort en hel del för att öka cyklandet. Genom att subventionera köp av cyklar har man fått upp 400 000 anställda från 25 000 företag i cykelsadeln. I Sverige däremot är cyklandet något som nämns lite snällt någonstans i partiprogrammet, men det är oftast ingen fråga som partierna driver. Dessutom är det märkligt tyst om cykelfrågor i media och bloggosfären. Med fler cyklister på gatorna borde möjligheten att driva cykelpolitik öka. När får vi se Mona Sahlin försöka flörta in sig hos väljarna genom att glida Sveavägen fram på en pimpad sosseröd cykel? Eller Fredrik Reinfeldt cykelpendlandes till Täby på en mörkblå fixed gear-cykel?? Följt av en seriös cykelpolitik? Och när får vi se att cykelåkande ökar även i Sundsvallstrakten, mest som en följd av att vi får fler cykelbanor och att de befintliga vårdas bättre. Detta inlägg är byggd på en artikel i "Klimatsmart", där jag även norpat bilden.
söndag, april 18, 2010
Cykla
-------------------------------------------------------------------------------
Efter den ovanligt hårda vintern fylls nu cykelbanorna, åtminstone i den södra delen av landet, av cyklister igen i takt med att de värms upp. Härligt! Vi i Sundsvallstrakten tvingas vara lite mer avvaktande ; gruset ligger ju fortfarande kvar och isfläckar kan fortfaranade förekomma. Hur kommer det sig att är så tyst om cykeln i politiken? Denna fantastiska uppfinning som enkelt och billigt förbättrar folkhälsan, trafiken, miljön och klimatet. Vi som cyklar blir fler och fler. På tio år har cyklandet i storstäderna dubblerats. Men förra året läste jag i en lokaltidning att cyklandet i Sundsvall har minskat! - Det är nog Sundsvall ensam om isf. Alla som cyklar vet att det blir säkrare ju fler cyklister som är på gatorna. Det borde vara möjligt att göra mer politik av cykeln. De brittiska politikerna försöker bräcka varandra i vem som är mest cykelvänlig. Londons borgmästare Boris Johnson är en hängiven cyklist. Han har börjat lägga grunden för vad han kallar en cykelrevolution i London. Labour (socialdemokraterna) har under sitt långa regerande gjort en hel del för att öka cyklandet. Genom att subventionera köp av cyklar har man fått upp 400 000 anställda från 25 000 företag i cykelsadeln. I Sverige däremot är cyklandet något som nämns lite snällt någonstans i partiprogrammet, men det är oftast ingen fråga som partierna driver. Dessutom är det märkligt tyst om cykelfrågor i media och bloggosfären. Med fler cyklister på gatorna borde möjligheten att driva cykelpolitik öka. När får vi se Mona Sahlin försöka flörta in sig hos väljarna genom att glida Sveavägen fram på en pimpad sosseröd cykel? Eller Fredrik Reinfeldt cykelpendlandes till Täby på en mörkblå fixed gear-cykel?? Följt av en seriös cykelpolitik? Och när får vi se att cykelåkande ökar även i Sundsvallstrakten, mest som en följd av att vi får fler cykelbanor och att de befintliga vårdas bättre. Detta inlägg är byggd på en artikel i "Klimatsmart", där jag även norpat bilden.
Efter den ovanligt hårda vintern fylls nu cykelbanorna, åtminstone i den södra delen av landet, av cyklister igen i takt med att de värms upp. Härligt! Vi i Sundsvallstrakten tvingas vara lite mer avvaktande ; gruset ligger ju fortfarande kvar och isfläckar kan fortfaranade förekomma. Hur kommer det sig att är så tyst om cykeln i politiken? Denna fantastiska uppfinning som enkelt och billigt förbättrar folkhälsan, trafiken, miljön och klimatet. Vi som cyklar blir fler och fler. På tio år har cyklandet i storstäderna dubblerats. Men förra året läste jag i en lokaltidning att cyklandet i Sundsvall har minskat! - Det är nog Sundsvall ensam om isf. Alla som cyklar vet att det blir säkrare ju fler cyklister som är på gatorna. Det borde vara möjligt att göra mer politik av cykeln. De brittiska politikerna försöker bräcka varandra i vem som är mest cykelvänlig. Londons borgmästare Boris Johnson är en hängiven cyklist. Han har börjat lägga grunden för vad han kallar en cykelrevolution i London. Labour (socialdemokraterna) har under sitt långa regerande gjort en hel del för att öka cyklandet. Genom att subventionera köp av cyklar har man fått upp 400 000 anställda från 25 000 företag i cykelsadeln. I Sverige däremot är cyklandet något som nämns lite snällt någonstans i partiprogrammet, men det är oftast ingen fråga som partierna driver. Dessutom är det märkligt tyst om cykelfrågor i media och bloggosfären. Med fler cyklister på gatorna borde möjligheten att driva cykelpolitik öka. När får vi se Mona Sahlin försöka flörta in sig hos väljarna genom att glida Sveavägen fram på en pimpad sosseröd cykel? Eller Fredrik Reinfeldt cykelpendlandes till Täby på en mörkblå fixed gear-cykel?? Följt av en seriös cykelpolitik? Och när får vi se att cykelåkande ökar även i Sundsvallstrakten, mest som en följd av att vi får fler cykelbanor och att de befintliga vårdas bättre. Detta inlägg är byggd på en artikel i "Klimatsmart", där jag även norpat bilden.
