Det är med tungt hjärta jag skriver till dig, denna sensommardag. Tidigt på lördagsmorgonen nåddes jag av nyheten från mina kollegor på plats i New York att världens ledare återigen misslyckats med att enas om ett globalt avtal för världshaven.
Du har säkert läst om denna ödesfråga tidigare, hur forskare enats om att minst 30 procent av världshaven måste skyddas till senast 2030 (det som vi ofta omnämner som 30x30) för att förhindra kollaps av många marina ekosystem och för att haven ska ha möjlighet att återhämta sig. Sedan dessa förhandlingarna drog igång för inte mindre än 18 år sedan (!) har processen smugit sig framåt. Över 100 länder har anslutit sig till det självutnämnda “High Ambition Alliance” som ställer sig bakom 30x30 och som även har lovat att få till ett globalt havsavtal under 2022. Det löftet ser ut att skjutas upp nu. Mina kollegor på plats i FNs högkvarter i New York vittnade om hur länder som Sverige höll en passiv position fram till torsdagsförmiddagen, då de (efter kritik från närvarande organisationer) började driva på hårdare för att förhandlingarna skulle leda till ett avtal. Men då fredagseftermiddagen blev kväll, med bara timmar kvar av mötet, fastnade våra ledare i diskussioner om detaljfrågor kring finansiering. |