Så fort en invandrare dyker
upp i en svensk roman måste hen bryta mot
V2-regeln, en ordföljd som utmärker germanska språk.
Vad passar bättre i dagens lucka
än den svenska påståendesatsens andra satsled, V2-regeln?
Om 3 dagar nyårsafton är här.
Så lyder ett lämpligt exempel på
ett brott mot V2. För-regeln säger att i påståendesatser kommer det tidsböjda verbet (är
i detta fall) alltid som satsled
nummer 2: Om 3 dagar är nyårsafton här, eller nyårsafton är här 23 dagar.
V2-mönstret finns i stort sett
bara i germanska språk, med
undantag för engelskan som är
som världens alla andra språk.
Det är alltså svårt att få ordföljden rätt för den som inte har
sådant modersmål och i vuxen
ålder lär sig svenska.
Brott mot
V2 är typisk inlärarsvenska. Det
har till och med blivit litterär
schablon att så fort en invandrare dyker upp i en svensk
roman måste hen bryta mot V2.
Så lyder den traditionella och
i och för sig korrekta beskrivningen. Men så enkelt är det
inte!
För det första har det alltid funnits svenska påståendemeningar
som bryter mot V2, till exempel
bara- eller nästan-meningar:
Julen nästan ruinerar mig.
Pengarna bara rinner i väg.
För det andra förekommer
brott mot V2 i den svenska
sociolekt som kallas multietniskt ungdomsspråk. Talarna
har förvisso nästan alltid flerspråkig bakgrund men inte sällan svenska som starkaste
språk. Efter inledande obetonade adverb kan de strunta i V2:
sen jag öppnade paketen; då
hon blev förvånad.
Sådana talare kan mestadels obehindrat
växla till typisk standardsvenska.
Är icke-V2 fel? Ja, i mer formellt skriftspråk. ”Först 2030
Förbifart Stockholm kan vara
klar” i en nyhetsartikel är fel.
(Sådana formuleringar är ofta
resultat av ordbehandlingsslarv.)
Men annars hör det väl till
svenskan? Det förekommer i en
ungdomssociolekt, det är frekvent bland dem som blivit
svenskar i vuxen ålder och det
har alltid funnits i vissa konstruktioner.
Att då säga att icke-V2 alltid
är fel förefaller ungefär lika
genomtänkt som att dra in på
rätten till tolk eller kräva språktest för uppehållstillstånd.
Svenskan blir tillhygge för exkludering, inte något vi använder på olika sätt för att förstå
varandra.
/ Olle Josephson
är professor i nordiska språk
och skriver regelbundet på SvD:s
språkspalt.