onsdag, december 25, 2019
GRÖT
Havregrynsgröt är mättande
men energifattig. Mannagrynsgröt varieras enkelt med
blåbär och vaniljpulver. Här
är Näringsfysiologens guide
till tre klassiska grötfavoriter.
Gröten har en lång
historia men är just
nu kanske trendigare än någonsin. Den
som söker på ”gröt”
i sociala medier hittar snabbt
tusentals stajlade bilder och idag
finns det även restauranger helt
dedikerade till maträtten.
De flesta gryn, flingor, ris och
andra sädesslag kan kokas till
gröt i förslagsvis vatten, mjölk
eller vegetabilisk mjölkdryck.
I många fall går det också bra att
låta grynerna svälla i vätskan
några timmar utan att koka.
Beroende på vilka tillbehör
som används kan närings- och
energiinnehållet i en skål gröt
variera i oändlighet.
Men hur är det med näringen
i själva gröten?
Här är en jämförelse av svenskarnas tre vanligaste sorter:
Mannagrynsgröt
– testa med blåbär
Innehåll: Mannagryn framställs
av vetekornets innersta kärna. Eftersom skalet på vetet tas bort
innehåller mannagrynsgröt väsentligt mindre fibrer än havregrynsgröt. Men eftersom den kokas i mjölk ger mannagrynsgröten i regel mer protein än havregrynsgröten, som vanligtvis
kokas i vatten.
Vad gäller energiinnehåll per
viktenhet är mannagryn relativt
likvärdigt havregryn. Däremot
använder man bara hälften så
mycket mannagryn som havregryn när man kokar gröt, därför
är det till stor del mjölken som
återspeglas i mannagrynsgrötens
näringsinnehåll.
Mannagrynsgröt kokad på
mellanmjölk ger 176 kcal per portion. Precis som mjölk är mannagrynsgröt rik på kalcium, fosfor,
riboflavin (B2), B12 och D-vitamin.
Kommentar: Den klassiska toppingen till mannagrynsgröt –
socker och kanel – bidrar inte
med annat än tomma kalorier.
Testa att i stället koka gröten tillsammans med blåbär, eventuellt
även lite vaniljpulver. Du kan
också variera sädesslag och testa
att byta ut mannagrynen mot rågmjöl eller kornmjöl (dessa kokas
i de flesta recept med vatten).
Havregrynsgröt
– snabblagad och billig
Innehåll: Utan tillbehör har havregrynsgröten med sina futtiga 131
kcal per portion inte mycket att
komma med vad gäller energi. Å
andra sidan återfinns den på
tredje plats i mättnadsindex, alltså listan över maten som mättar
mest per kalori.
Trots att havregryn framför allt
innehåller kolhydrater är de ingen obetydlig proteinkälla. En deciliter havregryn ger motsvarande proteinmängd som en deciliter mjölk (3,3 respektive 3,5
gram) men kostar hälften så
mycket.
Havregryn är också en utmärkt
källa till betaglukaner, vattenlösliga fibrer som har visat sig kunna bidra till bra kolesterolvärden.
Även betydande mängder fosfor,
magnesium, zink och tiamin (B1)
återfinns i havregryn. Vanliga
havregryn, så länge det inte är
fiberhavregryn med vetekli, är
dessutom glutenfria.
Kommentar: Havregrynsgröten
är snabblagad, billig och med rätt
tillbehör näringsrik. Utmärkt
som frukost, snabblunch eller
i samband med träning. Blåbär,
banan, jordnötssmör, nötter och
mandlar är närings- och energirika tillbehör som passar bra till.
Att koka gröten i mjölk, knäcka
i ett ägg eller koka ner solrosfrön
och pumpakärnor driver upp
energi- och proteinmängden
i själva gröten.
Risgrynsgröt
– ät inte dagligen
Innehåll: Grötris är rundkornigt,
inte helt olikt sushiris, med en
relativt lång koktid (40–60 minuter) och låg näringstäthet. En
portion risgrynsgröt som du kokar själv med mellanmjölk ger ett
energiinnehåll på 178 kcal, alltså
snarlikt mannagrynsgröt. Precis
som med mannagrynsgröten är
det näringsämnena i mjölken
som slår igenom i näringsinnehållet för gröten.
Färdig risgrynsgröt i tub har
däremot ett väsentligt högre energiinnehåll, vanligen runt 250–
300 kcal per portion. Förutom
mjölk och ris innehåller de färdiga
alternativen ofta socker.
Kommentar: Risgrynsgröt med
kanel är en riktig klassiker på julbordet och så klart ingenting vi
behöver förneka oss. Men att äta
den som daglig frukostgröt även
resten av året är ingenting att rekommendera.
Dels är näringsinnehållet inte
särskilt högt i relation till energiinnehållet, dels kan grötris, liksom andra risprodukter, innehålla höga mängder arsenik.
Livsmedelsverket avråder från
att äta risprodukter dagligen och
för barn är rådet att inte äta det
oftare än fyra gånger per vecka.