tisdag, juni 11, 2019
Yasmin Levy
Yasmin Levy (född i Jerusalem 1975) med det spansk-judiska arvet och alla
sina gamla sånger på ladino-språket är en sällsynt
uttrycksfull och känslosam sångerska. Och hon har
musikalisk tyngd att backa upp rösten med.
Att liksom återföra sångerna till Spanien, klä dem i
flamenco-instrument och sjunga dem med storslagen
flamenco-attack är Yasmin Levys eget påfund, för
att hjälpa musiken och texterna att leva vidare och
nå en ny publik. I Sverige blev Levys förra album
"Mano suave" en liten sensation och klättrade upp
till tionde plats på försäljningslistan, ett bevis på
att hon är på rätt spår.
Sångerskans engagemang i levande människor är
minst lika stort. Den här artisten drivs av sin inre glöd,
inte av lockropen från berömmelse eller pengar.
Brittiska organisationen Children of Peace (som arbetar
för att lindra nöden bland barnen som lider under
konflikten i Mellanöstern) har utnämnt henne till sin
ambassadör och Yasmin Levy anordnar två gånger
om året workshops där palestinska och judiska barn får mötas.
"Sentir" blev ett snäpp mera europeiskt och flamencomättat
än det arabiskklingande "Mano suave", som färgades
av ud och darbuka. Och det nya albumet har en lugnare
puls, med ökad balladkänsla, och lite mindre andel
traditionella melodier. Samtidigt finns minst lika mycket
plats här för Levys rika röst och många nyanser, från
ömt viskande till fullt, passionerat och vibrerande pådrag.
"Mi korasón" är en kort pianoburen vals om het kärlek
och smärta, medan nyskrivna "Nos llego el final" berättar
om ett kärleksförhållande som nått slutet ("utan dig är
jag inget mer än ett sorgset poem i gryningen").
Leonard Cohens "Hallelujah" har skapats om och
flamencoficerats, nu går den i moll och melodin tar
delvis andra vägar - lite effektsökeri, men visst fungerar
det. Starkast är Yasmin Levys egen komposition
"Porque" där hon sjunger att medmänskligheten
runnit bort i världen och frågar sig vad Gud egentligen
tycker om oss, och så pianoballaden "La hija de Juan
Simon", om dödgrävaren som själv får begrava sin
dotter. Där broderar och tolkar Levy fenomenalt.