Ej ord här hörs i blindo -
tänds av toner,
hörs fröjder, sorger,
vilda forsar svallar,
på mörka vatten sjunger Tuonis
          svan,
och vallhornslåten skallar
från Karelen.




Är natt; är dag.
Är ursprung djupt och stort.

Tonmassor lämnar
urtidsmakters dimmor,
i strider rasar,
når förklaringen.
Är sol och måne,
norrskensflammor brinner.
Är lugnvatten
och dödens drömska sällhet.
Är människan;
och livet är.
Är ock fullbordans mätta mognad.


Så tämjer toner trasigt männskoliv
och lisa bringar från ett fjärrbeläget
            något,
där fridens lycka tidlöst har sitt bo
och godhet föds ur mildhetshjärtats
           ömhet.
                          Elmer Diktonius