torsdag, oktober 06, 2011

Tomas Tranströmer om sin morfar

Det var före radiomasternas tid.

Morfar var nybliven lots. I almanackan skrev han upp de fartyg han lotsade -
namn, destinationer, djupgång.
Exempel från 1884:
Ångf Tiger Capt Rowan 16 fot Hull Gefle Furusund
Brigg Ocean Capt Andersen 8 fot Sandöfjord Hernösand Furusund
Ångf St Pettersburg Capt Libenberg 11 fot Stettin Libau Sandhamn


Han tog ut dem till Östersjön, genom den underbara labyrinten av öar och vatten.
Och de som möttes ombord och bars av samma skrov några timmar eller dygn,
hur mycket lärde de känna varann?
Samtal på felstavd engelska, samförstånd och missförstånd men mycket lite av medveten lögn.
Hur mycket lärde de känna varann?


När det var tät tjocka: halv fart, knappt ledsyn. Ur det osynliga kom
 udden med ett enda kliv och var alldeles intill.
Brölande signal varannan minut. Ögonen läste rätt in i det osynliga.
(Hade han labyrinten i huvudet?)
Minuterna gick.
Grund och kobbar memorerade som psalmverser.
Och den där känslan av "just här är vi" som måste hållas kvar, som
 när man bär på ett bräddfullt kärl och ingenting får spillas.


En blick ner i maskinrummet.
Compoundmaskinen, långlivad som ett människohjärta, arbetade
 med stora mjukt studsande rörelser, akrobater av stål, och dofterna
 steg som från ett kök.