Palmström steht an einem Teiche
und entfaltet gross ein rotes Taschentuch:
Auf dem Tuch ist eine Eiche
dargestellt sowie ein Mensch mit einem Buch.
Palmström wagt nicht, sich hineinzuschneuzen.
Er gehört zu jenen Käuzen,
die oft unvermittelt-nackt
Ehrfurcht vor dem Schönen packt.
Zärtlich faltet er zusammen,
was er eben erst entbreitet.
Und kein Fühlender wird ihn verdammen,
weil er ungeschneuzt entschreitet. /Ur diktsamlingen Palmström av Christian Morgensern (x)
Palmström står vi den damm
och vecklar till sin fulla vidd ut en röd näsduk:
På duken finns en ek
avbildad, likaså en människa med en bok.
Palmström vågar inte snyta sig in /i bilden/.
Han hör till de där kufarna,
som vördnad för det sköna
ofta griper oförmedlat naket.
Ömt vecklar han samman,
vad han alldeles nyss brett ut.
Och ingen kännande /människa/
skall klandra honom för att han skrider bort osnuten.
(x) Från "Modern utländsk lyrik av Sverker Göransson & Börje Räftegård (Prisma Magnum 1985).